down to the river

 I måndags var vi på utflykt till landet. De flesta ur församlingen var lediga, så det gäller att passa på!

 Först åkte vi ut till Elton & Marivone. Och där fanns denna underbara papegoja. Han pratar lite, men mest härmar han hönsen som springer runt på gården, och så skrattar han tillbaka om du skrattar åt honom. Men mest tyckte han om att bli kliad på huvudet.. sköööönt!

Som vanligt när man träffas så här så grillade karlarna tonvis med kött. Och detta är vår lunch! Underbart gott med sallad, sopa paraguaya, mandioca (yuca på DR) och så köttet förstås.

El Río!

Stålmannen var också där!... Nej, han svävar inte.. han dyker. Men rätt snygg bild, eller hur?

Och när man blir less på att bada kan man sitta i skuggan och dricka tereré (vad annars), och bli uppäten av alla knott som fanns i gräset... Knotten var nog det enda minuset denna dag. Tyvärr ett stort minus som man kommer ihåg flera dagar senare när benen fortfarande kliar.. men nu ska vi inte klaga! Badandet uppväger det mesta!

 Det fanns också hur mycket fina fjärliar som helst där. Allt från lika små som lillfingernageln till lika stora som en hand. Tyvärr är de flesta inte villiga att ställa upp på foto. Men de här båda linslusarna kan vi visa upp. Njut av deras skönhet!
André önskade dock en manligare bild av fjärilen...

jord, vind och vatten

Katueté är en liten mysig och ovanligt lugn/trygg stad med ca 15000 invånare...och skrämmande likt Nyykaabi på många områden. Det går en huvudväg genom hela samhället, en boulevard (istället för esplanad). Det kör lika många traktorer som bilar genom stan på en dag. Det finns 2 ordentliga mataffärer, en S-Market och en Torghallen och några små. Alla känner alla, så vi är väldigt utstirrade just nu tills de lär sig vilka vi är och var vi bor. Sen så har ju Nyykaabi inte så många traktoråterförsäljare... det finns det däremot här: Case IH, John Deere, Massey Fergusson, New Holland etc.. Underlag finns för "gatu-rally", men ingen som har föreslagit idéen för lokalbefolkningen..än..!

Här finns även 6 olika banker, så pengar blir det nog ingen brist på.

Pengar ja, de räcker ganska långt här om vi jämför med Finland/Sverige. Några exempel:

Hyran för vårt hus, som är i fint skick (dock omöblerat) med 2 sovrum, vardagsrum, kök, toa + vatten o el går på 180€/månad.

Bra nöt kött går på 3-4€/kg

Helt okej vin för 3€

och..tja...vad mer behöver man? ;)

Och nu ska vi tillägga att Katueté räknas som ett av de dyraste ställena att bo på i Paraguay därför att det är nära Brasilien och en bra bit att åka för att komma till någon större stad.

Klimatet och marken här tillåter tre skördar/år. Det vanligaste är att odla soja, majs o vete. Frukt odlar man inte utan man bara äter av det som finns...exempelvis mango, vattenmelon och avokado i överflöd!

Marken ja, den är mörkröd här. Oftast väldigt torr och dammig tills det kommer ett skyfall. Då omvandlas de s.k vägarna till "plåoa-landi" och den som har känsliga eller ljusa skor uppmanas stanna hemma. (vita kläder överlag är ingen "hit" eftersom de blir terracotta-färgade av allt damm efter en dag i tjänsten..) Kanske skulle börja importera Nokia-gummistövlar.

efter en helt vanlig dag i tjänsten..

Vägen till riket sal efter regn = plåoa-landi...                  ... och det fastnar väldigt bra under skorna..

Förra veckan när vi var ute i tjänsten så trodde vi nästan att Harmageddon började..från lugnt o fint väder till sandstorm på 2 minuter. Vi befann oss ca 15min hemifrån så vi hade ingen chans att komma undan. Först blev vi sandblästrade (praktiskt att inte behöva lägga ut massa pengar på kropps-peeling!) och försökte hålla oss undan alla lösa föremål som flög runt. Sen när vi typiskt nog har fyra kvarter kvar hem så kom skyfallet. Paraply-utrustade var både S o L men med stormen så hade de inte hållit särskilt länge. Man tycker att regnet skulle skölja bort all sand som hade fastnat men istället blir det bara lera...(ansiktsmask?) Några dagar och x-antal duschar senare hade vi fortfarande kvar sand i öronen...

Som sagt.. vi hann inte riktigt hem innan det började regna.. och så här såg skjortan ut... kul att försöka få den ren...

Så va glada när ni har snöstorm, det blir man inte smutsig av i alla fall! :)

tranquilo

Börjar med det viktigaste: Ett stort TACK till alla er som kommenterar vår blogg! Vi uppskattar varje litet ord som ni orkar skriva till oss! fortsätt gärna med det!

Och vad händer här borta då? ja.. Vi svettas vidare i tjänsten och vardagen. För någon dag sen var vi ut en stund i gatutjänst och tyckte att det var ganska skönt väder, sådär lagom varmt så att man inte toksvettas. I nästa sekund så får S syn på en termometer som berättar för oss att det bara är 28 grader i skuggan! Kyligt… Funderar ofta på att köpa en aircondition så att det åtminstone hemma skulle vara lite mer överlevnadsbart. Men, vi får se. 

I torsdags så hade L o S demonstration om hur vi ska erbjuda tidskrifterna för december, på portugisiska. Eller något ditåt i alla fall. Alla sade efteråt att vi var så duktiga, men det kan ju hända att de bara säger så för att vara snälla. A var sjuk, så han kan tyvärr inte berätta hur det gick egentligen.

Lite kulturskillnader får vi ju uppleva ännu här, även om vi tycker att vi anpassat oss bra. Ta som exempel det offentliga talet i söndags. Brodern pratade om att vi som mogna kristna behöver fast föda och inte mjölk enligt Hebréerna 5:12 och fortsätter med att förklara texten så här ”som ni vet så kan ju inte en bebis äta riktig mat, den behöver flytande föda som t.ex. mjölk… eller kaffe (i och för sig med mest mjölk och socker och bara lite kaffe men i alla fall).”  ööööh, VA? Vilken bebis dricker kaffe??? Men, ja, trots chocken så har han ju rätt. ALLA dricker kaffe på morgonen. Det är så vanligt att det i portugisiskan inte ens finns något annat ord för frukost än just ”morgonkaffe”.  Kanske borde berätta åt barnen här att de kommer bli svarta i magen om de dricker kaffe?!

Det är ju förstås viktigt att Rikets salen är ren och fin inför kretsbesök. Så i söndags var det storstädning.
 S och L fick äran att tvätta alla väggar med högtryckstvätt! Känns inte helt rätt att spruta vatten runt elluttag... Men rent och fint blev det ju!

Och, så klart, ska man spruta vatten runt sig så får man ju först bära ut allt som inte tål vatten... t.ex. bokdisken med all litteratur.

Den här veckan har vi då kretsbesök! Så igår var vi ut i tjänsten med gruppen i nueva esperanza, som lyder under Katueté församlingen. Kul med lanttjänst! Även om vi där var tvungna att plocka fram den portugisiska vi hunnit lära oss för att de vi besökte skulle förstå någonting. Resten av veckan skall vi hålla oss här i Katueté. Och i morgon (fredag) skall vi ha Marcos och Dora (kretsparet alltså) på mat. kul kul!

Det gröna havet - soja

På väg till nästa hus

Alla som var på mötet i tisdags

los chilenitos

Möte för tjänst ut på landet skulle vara hemma hos en broder som bor i ett litet samhällen ca 30 km härifrån. "Det är lätt att hitta. Han bor bakom den enda byggnaden med 2 våningar." ok, låter ju inte allt för svårt att hitta... trodde vi. Men i vår värld är inte ett detta lilla hus som har 2 våningar någon byggnad.. så vi letade en stund.. :)

Vårt hus!

Äntligen!! Nu har vi officiellt flyttat in i "vårt" hus och sparkat ut de förra hyresgästerna..som vi hädanefter gärna skulle kalla grisarna.

Huj, huj o huj va smutsigt det var när de äntligen åkte...men tur att det mesta går att fixa med högtryckstvätt och klor! I alla fall invändigt. Något högst ovanligt hände dock igår. Vår hyresvärd gick med på att HON skulle städa åt oss inomhus. Något som enligt Moises (pmsu här i katuete och vår nya granne) var rasism. Han är chilenare och hans fru är från Brasilien och han påstod att det bara var p.g.a våra ljusa ögon som vi fick städning...vilken tur att vi hade gömt Pedro någon annanstans! :)















Men trots denna hjälp så fanns det ändå en hel del kvar att göra. T.ex gården. "Grisarna" som bodde här innan oss rökte och hade en stor och - ja, jag är ledsen - äcklig hund. Fimpar och hundspya är inte direkt vad jag skulle kalla trädgårdsidyll, även om det finns både mango- och limeträd. Så på med handskar och fram med sopsäckar och manos a la obra! Men efter x-antal timmars jobb, så har vi fått ganska bra ordning på torpet! Imorgon har vi ett nytt projekt på gång: myr-utrotning.

Idag har det varit, som Sara kallar det, "big-spender-day". Vi vet ju alla att hon har lite shopping-fobi till skillnad från sin syster, men hon fick helt klart godkänt i dagens test när det skulle skaffas grejer till vårt, så när som på toa o diskbänk, tomma hus.

Numera existerar dock bl.a detta i vårt hus: kylskåp, säng (S&P), madrass på golvet (L), köksskåpskombination, gasspis (lånad av våra grannar), plaststolar (bord på gång imorgon från vänner), köksgrejer och, tack och lov, 2 fläktar! Inte illa, eller hur?!

fint va??

Detta är vårt kapell, som vissa kallar det. 

Är det här man ska tillbe porslinsguden då eller? ;)

Konfusion i te(reré)-drickandet

Här i Katueté finns ganska många ljusa/blonda människor eftersom det är mycket brasilienare här. Så just på det området sticker vi inte ut särskit mycket. Däremot har vi en helt ny kultur att lära oss. Blir det lättare för att vi redan kan spanska? Inte nödvändigtvis.

Som kommit fram tidigare så dricker folk här väldigt mycket tereré, alltå iskallt örtte som består av något som kallas för "hierba-mate"..sen finns det med olika smaker som t.ex anis eller lime om man vill, men det är mest "originalet" som används. (finns på bild i tidigare inlägg!) Första dagen i tjänsten frågade de om vi ville prova. Visst, det kan väl inte vara några konstigheter? Nja...knepigare än vi trodde.

Först o främst - alla dricker ur en o samma mugg (tydligen ingen som har kommit på tanken att köpa fler:p) som hela tiden fylls på med vatten. Så när de sträckte fram den var det väl bara att ge det ett försök. Lagom försiktig som man är första gången så tog jag en liten slurk genom stål-sugröret och gav vidare till nästa samtidigt som jag tackade. Tänkte att det hör väl till god ton att först o främst inte dricka upp allt när det finns fler som är törstiga o sen säger man ju såklart tack. Ha! Trodde jag! De försynta vännerna påpekade smått fnissande att man ska dricka ur allt på en gång tills man hör "tandläkarsug-ljudet" (kanske inte direkt det ordet de använde..) som upplyser alla om att det är slut. Aha! Okej, vi ger det ett nytt försök. Bättre! Lade dock märke till att ingen av de lokala sade tack när de gav tillbaks muggen, men tänkte att det kanske är lite annorlunda för de som redan känner varandra så väl.

Fel igen! Ett dygn senare kom ett par av dessa vänner hem till systern vi bodde hos på besök o vi satte oss alla utanför huset för att svalka oss med tereré. Detta par berättade att de hade hälsat på hos hans föräldrar den dagen o berättat för dem om hur komiskt de tyckte det var att se oss dricka tereré första gången och upplyste oss om en annan väsentlig sak. Man säger endast tack när man inte vill ha mer!

Kanske borde ta o skriva en liten handbok i Paraguayanskt uppförande för att undvika framtida missförstånd!

 

Nej, det här än inte bilder på en mugg med en handfull torkat gräs ur gräsklipparen, utan tererés kusin, mate. Principen är den samma, men större mugg o kok-hett vatten. Smart med sugrör i metall till en varm dryck? Njä, inte direkt...men gott!

Bem-vindos a Katueté!

Nu har det gått en vecka sen vi kom hit till vårt nya distrikt Katueté, så tänkte att vi skulle dela med oss lite av våra uppevelser hittills nu när vårt internet har börjat fungera!

Tills vidare bor vi alltså hos familjen Rossato som består av Diego & Marciana och deras barn vilda o vildare, nej jag menar, Geovana o Bruno. Marciana är en döpt syster sen tre år tillbaka, barnen 5 repektive 10 år gamla är bra på gång o Diego går på möten o studerar lite från o till. Hur som helst är de helt underbara o vi är mycket tacksamma att de har öppnat sitt hem för oss.

Huset vi bor i för tillfället. Det stora alltså, inte lekstugan!

Geovana & Bruno

Eget boende är på gång, med förhoppningsvis lite reducerad mañana-mentalitet. Går allt bra så flyttar vi första december. Den som väntar på något gott..tja, han får väl se.

Vännerna här har verkligen tagit emot oss med öppna armar och skämmer bort oss alldeles för mycket. Bl.a igår (söndag) så ordnade de med en fest för oss nykomlingar där huvud-attraktionen var denna:

 

De hade även gjort fina kort till oss med bilder från våra publikationer utanpå o allas namn samt

Apg. 1:8 inuti. Gulligt!

Sen så försöker vi ju komma igång med tjänsten här också och vara till någon nytta. Före vår tid fanns här 1 vittne på 1250 invånare men nu har ju statistiken förbättrats något till 1 på 1000. Distrikten är till stor del på portugisiska, men de flesta förstår spanska också, så det är mest upp till oss sjäva hur mycket vi vill träna på vår knaggliga portugisiska. Men så finns det också barrios (områden) som är nästan helt spansk-/guarani-talande. Ett sådant område gick vi på i söndags.

Som ni ser är det ganska enkelt o fattigt, medan de portugisisktalande oftast har lite högre standard på sina hus.

Här i Katueté finns förnärvarade 12 förkunnare + oss. Möten hålls till största del på portugisiska, men man kan kommentera på spanska också om man vill. Vi försöker va förberedda så att vi kan ge kommentarer på portugisiska, men när språk-kunskaperna tryter är det skönt att kunna ta till något mer välbekant.

Här ovan ser ni bild på vår Lilla Rikets sal som står på samma tomt som en broders hus. Finns 35 sittplatser som för stunden räcker till. Mark är dock redan inköpt där det är tänkt att en framtida större Rikets sal ska stå, d.v.s när vi blir fler än 20 förkunnare.

Asunción

Fredag eftermiddag kom vi ÄNTLIGEN fram till Asunción! Väldigt trötta och sega, men glada över att vara här. Första intrycket var: Oj, va varmt det är här! Ingen av oss hade förväntat sig att det skulle va ”dominikanska temperaturer” här, men det är det, tack och lov så är det inte lika fuktigt här… och kom ihåg att då är det bara vår ännu. Vissa systrar hotar med att det blir upp till 50 grader här i januari. Hoppas att de överdriver!

Efter passkontroll och tull så kom vår förbeställda taxi och mötte upp oss. Första gången någon väntar på mig med en skylt med våra namn på, nästan så att man kände sig lite viktig! Taxin var ju inte jättestor, så detta blev resultatet:

Vi fick bo hos en pionjärsyster som bor precis bredvid betel med sin hund och sin katt. Nåt mycket mer vettigt gjorde vi inte den dagen, åt lite god paraguayansk mat och sen va det tota skööönt som gällde. För på lördag var det lång tjänstedag som gällde. Vi var en grupp på 10 personer som åkte till ett ”lantdistrikt” en liten bit utanför stan. Det var ett och ett halvt år sen någon hade gått där, så behöver jag säga att tjänsten var bra? Det enda lite svåra är att många här pratar Guaraní eller en blandning av spanska och guaraní. Hittills har vi lärt oss att ”jaha” är det samma som spanskans ”vamos”, ”y” (uttalas nästan som finskans y) betyder vatten, och ”bajshapá” – cómo estás. Eller bajs apa… det är så vi kommer ihåg det i alla fall. Vi var ute i tjänsten från kl.8 till kl. 18 med en 3 timmars matpaus/siesta mellan 12 och 3. Det finns en familj vittnen som bor där ute så vi gjorde mat, åt och sov under deras mango och lime träd. Inte så tokigt. Och så fick vi lära oss att dricka Tereré.

Tereré är samma som mate men med iskallt istället för varmt vatten, svalkande gott!

På söndag tog vi oss en ordentlig sovmorgon. Vi hade ju nåra timmars förlorad sömn att försöka ta igen. Och sen på eftermiddagskvällen var det möte.

Måndag sen så var det dags att besöka betel. Moisés hade bokat in oss först på lunch och sen en guidning. Vi lärde oss en del om Paraguay och träffade många mysiga vänner. Sen fick vi även träffa samordnaren för tjänstekommittéen som berättade att alla våra papper från Uppsala hade kommit fram, med vanlig post! Helt otroligt, för som han sade så brukar det inte fungera att skicka med vanlig post. Så nu är vi alltså officiellt i Paraguay.

Klockan 22:30 steg vi på bussen som tog oss hit till Katueté. Resan på ca 400 km tog 6,5h. Men va gör väl det när sätena på bussen är så kallade ”semi-cama” (halv-bädd) som går att luta bakåt så att man nästan ligger, vilket gör att det går ganska bra att sova! Jag ställde in larmet på min mobil så att vi vaknade ca 15 minuter innan vi skulle stiga av. Och vad är det första vi ser? Jo, en John Deere återförsäljare, en Agrimarket (typ) som säljer skördetröskor, plogar osv. och 4 stora silos. Välkommen hit – känn dig som hemma! Moisés och Vania väntade med frukost och sen kom en syster som vi får bo hos tills vi hittar något annat och hämtade oss.

Mer om vännerna här och våra första dagar i Nyykaabi, förlåt jag menar förstås Katueté, nästa gång!

Nya äventyr!!

Nu är det äntligen dags igen för nya äventyr! Vi hoppas att vi denhär gången kommer att ha bättre tillgång till internet så att vi kan uppdatera bloggen oftare.
Just nu sitter vi på Guarulhos (sao paulo) airport och väntar på att få boarda planet som tar oss den sista flygsträckan till Asunción. Hittills har vi rest i 28timmar. Sen är det bara ca 10 timmar i buss kvar innan vi e framme i Katueté. Nära å bra...
Närmaste dagarna ska vi spendera i Asunción, så där har ni ett inlägg att se fram emot!

Kramar från oss: Sara, André och Linda

Lakrisrollor piggar upp

Det är ju värre för den som inte äter sånt..

Inget för homofober!

Inget för homofober!

regn regn...

Och åter regn. Det är så det har sett ut här de senaste veckorna. Tack och lov så har det varit helt okej väder på förmiddagarna i alla fall, så vi har kunnat gå i tjänsten. Men sen, i princip varje dag, så har det mulnat på från kl.12 och senast klockan 3 så har det börjat regna. Vissa dagar inte så där farligt mycket, medans det andra dagar har spillt ner. Som t.ex. i torsdags. Ni som någon gång varit med om ett tropiskt regn vet hur det spiller ner. Du hinner utanför dörren och så är du genomblöt. I torsdags var det typ 3 gånger värre än det. Men, torsdag innebär ju möteskväll så det var bara att göra sig i ordning för att ta sig till Muñoz. Vi har ju då den lyxen att våra grannar är vittnen och har en ”guagua” - som en Toyota Hiace (fast hans är av märket Jin Ben och modellen heter Haise, som på finska betyder lukta illa, för er som inte visste.) med plats för nästan 20 pers (eller ja, 12 i sverige då…), och vi får ju förstås åka med dem till mötena. Underbart att inte behöva tänka på skjuts varje gång! I torsdags då, kom vi ju oss förstås iväg sent till mötet, för som jag sade: det regnade och då behöver man ju inte komma i tid. Halvvägs till Rikets sal tog det stopp. Trafikstockning kan man väl kalla det. Orsaken? Vägen var totalt översvämmad! Några hade försökt sig på att köra genom ”floden” och förstås hade ju bilen tagit in vatten och stannat. Så det var bara att snällt svänga om och åka hem igen. Vi improviserade lite hemma och hade möte med våra grannar.

Annars så har vi hunnit med en församlingsfest med mat, sketcher och dans. En massa tjänst, förstås. Och sen har vi både bjudit hem folk på mat och själva blivit bjudna på mat hos andra. Sånt är ju alltid trevligt!

Nu har vi haft några fina dagar igen! Med strålande sol från en klarblå himmel = VARMT. Enligt Joels termometer så är det 31 grader, men när man räknar in fuktighet och andra faktorer så känns det som 40 (enligt termometern alltså, jag hade nog sagt 50..). Idag hade vi då lyxen att få bada i poolen hos Joel och Erica efter lunchen! Gissa om det var skönt!?! Och i måndags hade en det bästa dagarna jag någonsin haft i Cabarete. Det var vi värda.. :)

Nu är det mindre än 5 veckor innan vi är tillbaka i kalla norden... ska bli kul att få äta jordgubbar och äpplen, men kommer att sakna de här passionsfrukterna :

Tror att vi kanske borde köpa en annan typ av myggdödande spray... den här verkar inte fungera så bra...

Varma Vardagar

Har hört att vädret hemma inte har visat sig från sin bästa sida den här våren, så egentligen borde jag väl säga att vi har dåligt väder, att det bara regnar och är allmänt tråkigt – vilket ju i och för sig är sant vissa dagar. Men, nu är det ju så att det är fel att ljuga så… Vi har haft något av det varmaste vi någonsin upplevt de senaste dagarna. Ååååh vad härligt tänker säkert många av er nu. Sluta genast tänka så! Det är INTE skönt varmt, det är FÖR varmt! Tänk er in i denna vardag:

Väckning 06:15. Du sträcker dig efter mobilen för att stänga av alarmet. Tar ett djupt andetag och märker att du är helt genomsvettig. Några hårstrån har kletat sig fast i ansiktet och hela du är allmänt ”kladdig”. Detta trots att du sovit hela natten med 2 fönster öppna och en fläkt (som låter som ett jetplan) på. Upp och tvätta av sig och sen frukost. Du dröjer dig kvar några sekunder extra varje gång du skall ta ut något ur kylskåpet bara för att det är så skönt att känna sval luft mot ditt ansikte. Sen när du sitter där och äter frukost känner du hur t-shirten klibbar sig fast mot ryggen, dina ben mot stolen och hur svetten börjar titta fram runt näsan. Någon som känner för en varm kopp te till frukost? Nej, trodde väl det… Kall apelsinjuice är mycket, mycket godare. Sedan är det bara att bita ihop och ta sig ut i tjänsten. Informellt vittnande från klockan 7:15 fram till möte för tjänst som är klockan 8:45. Det går ganska bra eftersom solen precis har gått upp och vi har en liten park där du kan sitta på en bänk under ett stort träd som ger bra skugga och prata med de som går förbi. Och sen blir det ju inte bättre längre fram på dagen eftersom ju solen nu gått upp så att den är rakt ovanför dig och det är i princip omöjligt att hitta skugga. Så även om det är fin dag så går alla runt med ett paraply, det ger ju dig lite skydd från solen i alla fall. När du sedan klockan 12 kommer hem för att göra lunch så kan jag säga att du är väldigt glad och nöjd över att få byta om till torra, svala kläder. (dock inte lika anständiga :P ) Ungefär klockan 14:30 så är det då dags att ta på sig tjänstekläderna igen och ge sig iväg ut på studier och återbesök. Fortfarande lika varmt, men fördelen nu är att du får komma in och sätta dig, och har du tur så har de en fläkt som de snällt riktar mot dig! Ett litet problem kan ju då vara att dina studier inte bor precis bredvid varandra utan att du blir tvungen att gå en hel del i den stekande solen och utan minsta lilla antydan till vind. Och visst du får sitta ner – men hur skönt är det att sitta på en plaststol som efter 5 minuter gör att du svettas om låren?? Eller så har du kanske sådan tur att ditt studium bor i en bastu! Nej, förlåt, jag menar förstås hus med plåttak (och ibland är även väggarna av plåt). När det äntligen börjar bli mörkt och du kommer hem och öppnar dörren så slår värmen mot dig (igen) och även om solen nu gått ner så har huset ackumulerat värme så att det räcker heeeeela natten lång!

Och ja, vi har ju inget internet hemma, så det här om värmen skrev jag i tisdags… Jag hann nästan bli klar med inlägget innan molnen drog in över staden och det började regna. Och efter det har solen inte visat sig på några dagar. Idag spöregnade det när vi var i tjänsten.. inte jättekul det heller, men vi behöver ju inte svettas i alla fall!

Jag Älskar inte myggor och knott!

Små och tysta ninjor är de, men dödliga. När man vaknar på morgonen märker man var de har varit o tömt en på blod!!! Och då blir man lack. Så jag har som rutin att innan jag släcker lampan, ligger jag helt stilla och väntar tills de kommer flygandes. Sen fångar jag dem och mosar dem med min hand...och det går inte snabbt utan de ska pinas lite hehe.Tyvärr så är myggorna bärare av Dengue ibland, så de förtjänar att dödas i all hast!;-) (by Pedro)

Hur som helst, vi var 171 på åminnelsen, det var trevligt, vi hade nog varit fler om det inte vart för åskan... Dominikaner går nämligen inte ut om det regnar eller om de tror att det kommer att börja regna.Och åska, det är ju jättefarligt! Sen till special föredraget så kom det 94 personer! Och då ska vi också nämna att ca 15 vänner var på bröllop den kvällen istället för på mötet... Annars hade vi kommit över 100! Så många ryms vi inte i vår lilla Rikets Sal - skulle verkligen behöva en strörre...

Nu har ju Mamma och Pappa åkt hem, så nu är det tillbaka till rutinerna som gäller. Skall väl gå bra det också.. Fast lite tomt blev det nog i lägenheten. (eller lugnt och skönt kanske..? :P) Och tur för de att de åkte hem, för vädret har verkligen inte visat sig från sin bästa sida den här veckan.. Mamma skulle nog ha klagat en hel del om hon varit kvar...
Nu är det 2 månader kvar här. Hörs snart igen!

El Sur

.. och för er som inte kan spanska så betyder det "södern" (alltså södra delen av landet) och inte att vi är sura. Förra helgen åkte vi (jag, andré, mamma, pappa, louis och elizabeth) nämligen ner för att kolla in den delen av ön. Det var en upplevelse, för helt plötsligt ser det som att man har kommit till ett annat land. Torrt, torrt, torrt, med kaktusar och risiga buskar som de växter man ser mest istället för en grön, lummig djungel. Som André sa "det ser ju ut som Chile här". Kul med omväxling!
Här kommer lite bilder därifrån.

 

Första etappen: Puerto Plata - Las Salinas.

Vi kom fram dit på eftermiddagen/kvällen. Precis

så att vi hann gå en stund på stranden, jaga krabbor,

och se solen börja gå ner - i havet! Det händer

inte så ofta här..

Detta är då ett av de ställen där de tillverkar salt. Det 

är alltså INTE en snöhög som jag har på bild!

 

 

och så här ser saltet ut när man kommer lite närmare!

en nypa salt?

 

 

Sen så åt vi fisk, letade upp ett billigt hotell och sov

gott hela natten! Nästa dag var det väckning vid 7, för

när man är på semester så måste man ju försöka hinna

med så mycket som möjligt. Första stoppet gjorde vi 

vid las Dunas, stora stora sanddyner. Kan ju säga att 

storsand får nog slänga sig i väggen. Man skall komma 

till havet om man fortsätter gå, men det var alldeles för

långt, tungt och varmt. Och vi hade ju andra saker in-

planerade för denna dag också.

 

 Som att se dessa snygga iguanas, som bor på kanten

till Lago Enriquillo - den största insjön på ön. Här var

det inte bara varmt utan fruktansvärt varmt! Så det hade

inte varit helt fel att bada.. men när man vet att det här

är enda stället på ön som det finns alligatorer så var man

trots värmen inte såååå  badsugen längre. Tyvärr fick vi 

inte se några krokodiler, de tycker också att det är för 

varmt och håller sig därför i vattnet. Om vi hade stannat till

nästa dag och betalat för att åka ut med båt på sjön så hade

vi KANSKE fått se dem.. men det får vi ta nån annan gång.

 Här är en del av sjön. Som sagt, det är ingen lite pöl vi

pratar om! (enligt wikipedia 370 km2)

 Från Lago Enriquillo åkte vi till Barahona där vi tog in

på ett annat litet hotell, som enligt skylten hade "el mejor

comfort". Lite roligt eftersom comfort i chile är toapapper...

Nästa morgon åkte vi först till polo magnético, som ni ser på

bilden. Grejen med det här stället är att om du parkerar bilen,

med växeln i friläge där fotografen som tagit den här bilden 

står. Så kommer bilen att rulla uppför backen. För visst går 

det uppför? Helt otroligt!Det är alltså en optisk illusion. 

Man är helt säker på att det gåruppför när det i verkligheten går 

nerför - och därför rullar bilen "uppför" backen.

På eftermiddagen blev det lite strandliv. Fina vägar som 

följer kusten från strand till strand. Lite svårt dock att få bra

bilder i den farten... Och sen när vi väl skulle få bada så var

vågorna alldeles sjukt stora. Så det blev bad i en flod som rann

ner från berget ut i havet istället. Också jätteskönt! Och sen

hittade vi även en annan strand där man kunde bada. På den stranden,

som egentligen inte borde få kallas strand eftersom man inte kan

hitta ett enda sandkorn på den utan bara små, runda, släta

stenar, träffade vi vänner från Japan som är här för att gå i tjänsten,

 precis som vi! Alltid roligt att träffa vänner så, och att känna

den gemenskapen vi har fast vi aldrig förr träffats!

Sen bar det av tillbaka hemåt, med ett 2 nätters-stopp i Santo Domingo. Jag och mamma gick på stan och letade kläder till henne... det gick ju inte så bra. Men vi hade en mysig dag i alla fall. André fick se "gamla stan" i Santo Domingo, och pappa låg hemma och var sjuk (magsjuk OCH feber). Det skulle visas sig att det inte bara var han som blev dåligt, för André insjuknade på kvällen och jag och mamma när vi kommit hem till Puerto Plata. Så slutet var inte så roligt, men resten av resan var, som ni sett, underbar! Kanske skulle prova på att flytta söderut här i alla fall.. får se får se. 

 

Sån här fast och fin form har man inte när man är magsjuk här....