Minisemester

Vi började vår efterlängtade ledighet med att gå upp klockan halv 4 på söndag morgon för att göra oss i ordning för Spanska Kretsmötet i Ciudad del Este. Vi hade bokat plats åt oss på bussen som församlingen i Salto del Guairá hade hyrt. Kul att få resa med vänner! Och de kom bara en halvtimme senare än vad de sade från början... hade ju varit skönt att få sova en halvtimme längre men men..

En orsak till varför det alltid tar längre tid att komma fram med buss än vad man räknat med är att det ska stannas minst en gång vid någon bensinstation eller inne i nåt litet samhälle för att fylla på med varmvatten i sin mate-termos eller köpa örter till sitt tereré. Och alla sitter snällt och tyst i bussen och väntar, för det är ju helt uppenbart att chauffören och hans kompis måste få sin dricka! och några kilometer senare är det lika självklart att de måste stanna och kissa.

Kretsmötet var UNDERBART! Vilket program! Och om någon av er funderar på att komma hit och hjälpa till så kan vi ju berätta att det finns ett otroligt behov av, ja allt, men speciellt förordnade bröder. Det var bara en av alla talarna som var paraguayan - resten var spanjorer, argentinare, en japan och en missionär från USA - för att det inte finns lokala bröder. Hög klass på programmet i alla fall... Vi var 1105 närvarande och 12 blev döpta. Poolen de använde för dopet var så liten att de borde ha stått på knä - och paraguayaner är inte långa. Men det kanske var tur att den inte var så stor för efter dopet skulle den tömmas för hand. Bröderna ställde upp sig på rad med en meters mellanrum och sen skickades det hinkar tvärs över hela salen. Det är så man skapar tillfällen för frivillig tjänst.

sammankomstfina

orsak till att vi inte lägger upp så många bilder på oss - det är OMÖJLIGT att få en bild där vi ser normala ut. Men, håll till godo!

Nej, A är inte sur... det är bara så han ser ut!

Att skapa jobb-tillfällen är kanske något som de har lärt sig av att bo i detta land. T.o.m. i den minsta av affärer inne i stan så betjänas du minst av 4 olika personer innan du tar dig ut därifrån. Först finns det en som följer efter dig vart du än går i butiken, lite som en personlig shopping-assistent utan åsikt. När du väl har bestämt dig för vad du vill ha, så går du till en "kassa" där du får en faktura/kvitto på hur mycket det kommer att kosta. Den tar du med dig till kassan för att betala och efter det går du till en tredje disk för att hämta ut dina grejer...kanske även till en fjärde för att hämta ut väskan du var tvungen att lämna in när du kom. Kanske vore något för länder med hög arbetslöshet!


 Efter sammankomsten stannade vi två dagar hos ett par vänner som bor utanför Ciudad del este, med syftet att shoppa såklart. Efter 2,5 månader här i Katueté, kan vi ju lugnt säga att vi hade viss abstinens. Och vi behövde inte bli besvikna. Kan säga så här - ryggsäckarna vägde betydligt mer på hemvägen!
Staden är en "treenighets-stad". Det ligger precis vid gränsen till både Brasilien och Argentina och staden finns i alla 3 länderna (därav stort shopping-utbud). Staden har även 3 olika namn beroende på vilket land du är i. Ciudad del Este - Paraguay, Foz do Iguaçu - Brasilien och Puerto Iguazú - Argentina. Perfekt för oss som ju är här på tursitvisum och är tvungna att åka ut ur landet var 3:e månad. Detta var andra syftet med resan. Och nu kan vi lagligt vara här i 3 månader till.

En av shopping-gatorna i CDE.

Billiga svenskar, anyone??

På väg till Brasilien. Inga moln, ingen skugga, 100 grader varmt - minst.

ett av de 50000 krims-krams stånden i staden

Brasiliensk buffé-mat. Mumma!

Söndagsutfärd

Så har vi då täckt ännu en mörk fläck på kartan. La Paloma - som betyder duvan. Fågeln alltså...

A hade föredrag i deras församling på ca 30 förk. (med ca 50 närvarande) och efter att ha varit i vår lilla församling oh Rikets Sal i över 2 månader nu, så kändes det enormt! De har möte kl 8:30 på söndagmorgon, men redan kl 7:00 var brodern här som skulle hämta upp oss. Varför, vet vi fortfarande inte, men inget gnäll när vi får privatskjuts! Och så hann vi ju bekanta oss ordentligt med vännerna där istället. Mötena hålls även där till största delen på portugisiska, men precis som här i Katueté så är det en salig blandning av båda-tre språken när vännerna pratar, det blir alltså portu-guara-ñol. Säger som pingvinerna i Madagaskar - "just smile and wave boys, smile and wave".

Rikets salen - byggd för 4 år sen. En sån hoppas vi få här i Katueté också!

kolla in fläktarna i taket, lika stora som en helikopterpropeller

Efter mötet var vi hembjudna till en familj tillsammans med några andra o där spenderade vi hela eftermiddagen i sann paraguayansk anda - alltså, gjorde ingenting och drack tereré om och om igen.

Ja, och så åt vi ju oss proppmätta på den suveräna lunchen...

Vad är det som döljer sig under alla handdukarna? ..det påstods att det var åsnekött, men vi vet fortfarande inte om det stämde.. valde att inte tänka så mycke på det och istället fokusera på att äta. De hade även gjort "sopa paraguaya" alltså paraguayansk soppa.... De gör en flytande smet som sen bakas i ugnen tills den tar ihop. Inte ofta man äter soppa i fast form. Sen fanns det även sallad, ris, korv, mandioca (cassava/yuka) och kyckling..

Sen var det siesta för den som ville. I hängmatta! Och vissa var ju inte sena att haka på trenden...

en sån dag

Kl 5 morgonen vaknar vi av en arg gymnastiklärare som hyperventilerar genom sin visselpipa. Eller ja, det var vad vi trodde i alla fall. Konstaterade sen att det var en syrsa (verkade mer logiskt) som behagade ha konsert för oss. Men, var??! Upp ur sängen, fram med ficklampan och ut på syrsa-jakt i nati-paiton. Hittade den lilla rackaren i duschen. Om den befann sig där för den goda akustiken eller för att tvätta sej får vi nog aldrig reda på.

Efter den tuffa morgonduellen hade adrenalinet kickat in och det blev svårt att somna om när det övriga djurlivet började vakna till liv. Låg envist kvar i sängen bara för att det är enda gången på dagen som vi inte svettas. Hint: senare, ute på distriktet, ca kl. 9 ser vi en termometer som upplyser oss om att det redan är 40 grader....it's gonna be a long day.

Möte för tjänst hålls kl. 8 varje morgon och sen traskar vi från hus till hus några timmar, eller från skugga till skugga som vi brukar kalla det här. På förmiddagarna är det oftast kvinnorna som är hemma. Här städas, tvättas och kokas det hela morgonen varje morgon, men de tar sig ändå oftast tid till att lyssna till oss.

 ...för vem kan väl stå emot dessa härliga flin. Eller grin.

Vid 11-tiden börjar det bli mer och mer olidligt och vi börjar gå hemåt. Här går ingen ut mellan kl 11 och kl 16 såvida det inte är ett måste..och alla affärer har stängt från 12-14. Väl hemma är det först till kvarn vad gäller duschen och efter ivrigt skrubbande och fotfilande..har fötterna fortfarande en läskig orange ton.

Eftersom vi inte har någon air condition (som de flesta här faktiskt har!) så får vi turas om med att sticka in huvudet i frysen.

 Is this the way to get a "brain-freeze"?

Lunch! Här kan man inte planera i förväg vad man vill äta, utan får äta det som man råkar ha tillgång till. Detta utgör inget problem för lokalbefolkningen eftersom de äter i princip samma mat varje dag. Men vill man ha variation gäller det att vara påhittig, precis som S..;)

Sen finns det tid till att ta en siesta om man känner för det..vilket vi gärna gör p.g.a vår förstörda skönhetssömn denna morgon. Och precis när man ligger där och tycker att livet är rätt härligt ändå, så känner man någonting som rinner ner för benet... "Gaaaaaahh!!!" Skräckslagen sätter man sig upp bara för att inse att, "jag svettas....i knävecken!!" Dags att ta en till tur till frysen...

"tota sköööönt"

Nångång efter kl. 16 brukar vi våga ge oss ut igen, nu till våra återbesök och studier. Om de visar sig vara hemma, så bjuder de oftast in oss att sätta oss i skuggan samtidigt som de ojar sig över hur vi kan gå i denna hetta. Har vi tur så bjuder de även på en uppfriskande tereré och då känner vi oss nästan oövervinnliga igen. Fram med boken, börja läsa...tills vi kommer till andra paragrafen. "Men va tusan??!"...nope, kissade inte på mig den här gången heller..bara konstigt placerade svettkörtlar som gör sig påminda. Men vad gör väl det i längden... När vi sen går hemåt igen vid 7-, halv 8-tiden när solen går ner, skuggorna växer och temperaturen sjunker till mänsklig nivå, så tänker vi bara på vilket fantastiskt distrikt vi har och vilket privilegium det är att få vara här....och kanske lite på den kommande, välbehövda duschen. 

31 år vs. 2 månader

Då har det gått en vecka igen, helt otroligt vad tiden går fort när man roligt! Dagarna och veckorna rullar på och idag på mammas och pappas bröllopsdag - GRATTIS! - så fyller vi 2 månader som paraguayaner!

Förra året såg de ut så här:  ----->
Förhoppningsvis så bokar de snart biljett hit så att vi kan ge er en uppdatering på hur de ser ut i år.















I övrigt så är detta vad vår vardag för det mesta går ut på:

 Vem hittar den största, finaste och framförallt GODASTE mangon? 

Och så går vi ju i tjänsten förstås! Här är vi på väg hemifrån till möte för tjänst i lördags. Klockan är ca halv 8 och vi hade nästan en halvtimmes promenad för att ta oss till distriktet. Put your back into it! :)

småkryp m.m

Sakta men säkert börjar samhället återhämta sig efter ledigheten. Många har varit bortresta i flera veckor, så det har varit lite "spökstad" här. Speciellt i tjänsten har det märkts. Oftast träffar vi någon i varje hus, men nu har vi träffat människor hemma i ca vart tredje hus. Och lite "finlands-tjänst-feeling" fick S och L i onsdags när vi var ute på eftermiddagen på en studie- och återbesöksrunda. 3 av 8 var hemma... och ingen av de 3 hade tid.. Så det som var planerat att ta hela kvällen tog en timme! men, sånt gör ju att vi inte blir så bortskämmda och kommer uppskatta det ännu mer när dom väl är hemma och har tid.

Det här med att träffa släkt ger ju också våra studier möjlighet att för första gången berätta att de studerar, och det är ju alltid lite spännande att se OM de skall våga säga något och HUR släkten kommer reagera. En positiv erfarenhet fick jag (S) med ett av mina studier. Hon hade en stor del av släkten från Brasilien här på besök över jul. Studiet veckan efter så frågade jag hur det hade gått. Jättebra, visade det sig. Hennes svägerska från Brasilien studerar också, så de hade pratat en del om det. Detta gjorde att deras svåger blev nyfiken och ställde flera frågor. "Så, kan du hjälpa mig att svara på de frågorna?" frågade hon mig. Ja, va säger man, det är ju klart att jag kan!

Annars har det inte hänt så mycket speciellt här. S och A åkte med Jair (en av våra 2 äldsten) till Salto del Guairá i söndags när han hade föredrag där. Kul att få se något annat en liten stund, och som alltid, underbart att få träffa nya vänner! Och i måndags gjorde André och Moisés Chilenska piroger! godis godis...

Nu när vi inte träffat så många människor på distrikten så har vi haft mer tid att titta på allt som finns runtomkring oss...

                                     en s.k cigarra                                 inge vidare o va vit i dethär landet    

eldfluga? eller alien...? 

 Denna bild tillägnas mamma! Välkommen att hälsa

på oss! :)

 en nattfjäril som är lika stor som en hand

Till våra spindel-älskande kusiner....

 liten o ofarlig...tackolov!

trots att vi vid det här laget har ätit mango så det står ut genom öronen så gör det ändå lite ont att se det här.. 

pionjärmöte

Tiden går fort när man har roligt, och nu är det redan ett nytt år! Vilket betyder att om ganska exakt 5 månader så är vi tillbaka i Finland… Det är ju ingenting!

Och vad är väl ett bättre sätt att inleda 2013 än att ha pionjärmöte. Vi hade mötet i Nueva Esperanza  -gruppen som hör till Katueté – så att det inte alltid är de som måste komma hit när det händer något. Eftersom det ju var den första Januari, när ingen annan är ute, så hade vi bestämt att vi skulle ta en buss som går ca kl.8 på morgonen, även om mötet började först kl. 10. Så vi vaknade tidigt och samtidigt som S stängde av sitt alarm så brakade ovädret loss. Åska. Och i det störtregnet så var det bara att sitta inne och vänta och hoppas på att det skulle bli bättre så att vi skulle kunna ta oss iväg. Det blev inte bättre. Skyfallet fortsatte i flera timmar. Så vi var tvungna att hitta en ny lösning på vårt transportproblem. Vilken tur att vi har så underbara bröder! Gilberto, en av äldstebröderna i Nueva Esperanza kom med sin bil hit och hämtade upp oss och lovade även köra hem oss efter mötet. Och så klart så bidrog vi till bensinen – vi är inga snyltare! (i alla fall inte när det gäller en pmsu)

Vi var 14 stycken närvarande på pionjärmötet. Varav 6 st är pmsun, dock tjänar 2 st av dem i grannförsamlingen. Men eftersom den församlingen är ännu mindre än vår så var de inbjudna att vara med vid vårt pionjärmöte. En broder till skulle egentligen också varit där, men han kunde inte ta sig dit p.g.a. regnet. Hur som helst så var pionjärmötet väldigt uppmuntrande och sporrande. Nytt år, nya tag, mycket som man kan bli bättre på…

"lärarna"

7/9 pionjärsystrar

 Maten - ris, spagetti, och 2 såser                                   Och till Andrés stora glädje - flan!

 

Efter mötet lunchade vi alla tillsammans och sen förvandlades Rikets salen (som för övrigt är Gilberto och Lilianas vardagsrum) till en karaokebar. Och så kördes det nonstop i fem timmar – till L:s stora glädje…(?)

Sen på väg hemåt så börjar först bilen ryka något fruktansvärt ur avgasröret. Så vi fick stanna på vägrenen och kolla upp det – ingen fara, det slutade så fort vi stannat. Så vi fortsatte resan i 500 meter till. Då lägger S märke till att motorn är överhettad… Så vi stannar igen. Tack och lov så hade det slutat regna.  För att göra en lång historia kort så fick Yasushi (en japansk broder som tjänar i nueva esperanza) hämta sin bil och skjutsa hem oss.