Konfusion i te(reré)-drickandet

Här i Katueté finns ganska många ljusa/blonda människor eftersom det är mycket brasilienare här. Så just på det området sticker vi inte ut särskit mycket. Däremot har vi en helt ny kultur att lära oss. Blir det lättare för att vi redan kan spanska? Inte nödvändigtvis.

Som kommit fram tidigare så dricker folk här väldigt mycket tereré, alltå iskallt örtte som består av något som kallas för "hierba-mate"..sen finns det med olika smaker som t.ex anis eller lime om man vill, men det är mest "originalet" som används. (finns på bild i tidigare inlägg!) Första dagen i tjänsten frågade de om vi ville prova. Visst, det kan väl inte vara några konstigheter? Nja...knepigare än vi trodde.

Först o främst - alla dricker ur en o samma mugg (tydligen ingen som har kommit på tanken att köpa fler:p) som hela tiden fylls på med vatten. Så när de sträckte fram den var det väl bara att ge det ett försök. Lagom försiktig som man är första gången så tog jag en liten slurk genom stål-sugröret och gav vidare till nästa samtidigt som jag tackade. Tänkte att det hör väl till god ton att först o främst inte dricka upp allt när det finns fler som är törstiga o sen säger man ju såklart tack. Ha! Trodde jag! De försynta vännerna påpekade smått fnissande att man ska dricka ur allt på en gång tills man hör "tandläkarsug-ljudet" (kanske inte direkt det ordet de använde..) som upplyser alla om att det är slut. Aha! Okej, vi ger det ett nytt försök. Bättre! Lade dock märke till att ingen av de lokala sade tack när de gav tillbaks muggen, men tänkte att det kanske är lite annorlunda för de som redan känner varandra så väl.

Fel igen! Ett dygn senare kom ett par av dessa vänner hem till systern vi bodde hos på besök o vi satte oss alla utanför huset för att svalka oss med tereré. Detta par berättade att de hade hälsat på hos hans föräldrar den dagen o berättat för dem om hur komiskt de tyckte det var att se oss dricka tereré första gången och upplyste oss om en annan väsentlig sak. Man säger endast tack när man inte vill ha mer!

Kanske borde ta o skriva en liten handbok i Paraguayanskt uppförande för att undvika framtida missförstånd!

 

Nej, det här än inte bilder på en mugg med en handfull torkat gräs ur gräsklipparen, utan tererés kusin, mate. Principen är den samma, men större mugg o kok-hett vatten. Smart med sugrör i metall till en varm dryck? Njä, inte direkt...men gott!

Bem-vindos a Katueté!

Nu har det gått en vecka sen vi kom hit till vårt nya distrikt Katueté, så tänkte att vi skulle dela med oss lite av våra uppevelser hittills nu när vårt internet har börjat fungera!

Tills vidare bor vi alltså hos familjen Rossato som består av Diego & Marciana och deras barn vilda o vildare, nej jag menar, Geovana o Bruno. Marciana är en döpt syster sen tre år tillbaka, barnen 5 repektive 10 år gamla är bra på gång o Diego går på möten o studerar lite från o till. Hur som helst är de helt underbara o vi är mycket tacksamma att de har öppnat sitt hem för oss.

Huset vi bor i för tillfället. Det stora alltså, inte lekstugan!

Geovana & Bruno

Eget boende är på gång, med förhoppningsvis lite reducerad mañana-mentalitet. Går allt bra så flyttar vi första december. Den som väntar på något gott..tja, han får väl se.

Vännerna här har verkligen tagit emot oss med öppna armar och skämmer bort oss alldeles för mycket. Bl.a igår (söndag) så ordnade de med en fest för oss nykomlingar där huvud-attraktionen var denna:

 

De hade även gjort fina kort till oss med bilder från våra publikationer utanpå o allas namn samt

Apg. 1:8 inuti. Gulligt!

Sen så försöker vi ju komma igång med tjänsten här också och vara till någon nytta. Före vår tid fanns här 1 vittne på 1250 invånare men nu har ju statistiken förbättrats något till 1 på 1000. Distrikten är till stor del på portugisiska, men de flesta förstår spanska också, så det är mest upp till oss sjäva hur mycket vi vill träna på vår knaggliga portugisiska. Men så finns det också barrios (områden) som är nästan helt spansk-/guarani-talande. Ett sådant område gick vi på i söndags.

Som ni ser är det ganska enkelt o fattigt, medan de portugisisktalande oftast har lite högre standard på sina hus.

Här i Katueté finns förnärvarade 12 förkunnare + oss. Möten hålls till största del på portugisiska, men man kan kommentera på spanska också om man vill. Vi försöker va förberedda så att vi kan ge kommentarer på portugisiska, men när språk-kunskaperna tryter är det skönt att kunna ta till något mer välbekant.

Här ovan ser ni bild på vår Lilla Rikets sal som står på samma tomt som en broders hus. Finns 35 sittplatser som för stunden räcker till. Mark är dock redan inköpt där det är tänkt att en framtida större Rikets sal ska stå, d.v.s när vi blir fler än 20 förkunnare.

Asunción

Fredag eftermiddag kom vi ÄNTLIGEN fram till Asunción! Väldigt trötta och sega, men glada över att vara här. Första intrycket var: Oj, va varmt det är här! Ingen av oss hade förväntat sig att det skulle va ”dominikanska temperaturer” här, men det är det, tack och lov så är det inte lika fuktigt här… och kom ihåg att då är det bara vår ännu. Vissa systrar hotar med att det blir upp till 50 grader här i januari. Hoppas att de överdriver!

Efter passkontroll och tull så kom vår förbeställda taxi och mötte upp oss. Första gången någon väntar på mig med en skylt med våra namn på, nästan så att man kände sig lite viktig! Taxin var ju inte jättestor, så detta blev resultatet:

Vi fick bo hos en pionjärsyster som bor precis bredvid betel med sin hund och sin katt. Nåt mycket mer vettigt gjorde vi inte den dagen, åt lite god paraguayansk mat och sen va det tota skööönt som gällde. För på lördag var det lång tjänstedag som gällde. Vi var en grupp på 10 personer som åkte till ett ”lantdistrikt” en liten bit utanför stan. Det var ett och ett halvt år sen någon hade gått där, så behöver jag säga att tjänsten var bra? Det enda lite svåra är att många här pratar Guaraní eller en blandning av spanska och guaraní. Hittills har vi lärt oss att ”jaha” är det samma som spanskans ”vamos”, ”y” (uttalas nästan som finskans y) betyder vatten, och ”bajshapá” – cómo estás. Eller bajs apa… det är så vi kommer ihåg det i alla fall. Vi var ute i tjänsten från kl.8 till kl. 18 med en 3 timmars matpaus/siesta mellan 12 och 3. Det finns en familj vittnen som bor där ute så vi gjorde mat, åt och sov under deras mango och lime träd. Inte så tokigt. Och så fick vi lära oss att dricka Tereré.

Tereré är samma som mate men med iskallt istället för varmt vatten, svalkande gott!

På söndag tog vi oss en ordentlig sovmorgon. Vi hade ju nåra timmars förlorad sömn att försöka ta igen. Och sen på eftermiddagskvällen var det möte.

Måndag sen så var det dags att besöka betel. Moisés hade bokat in oss först på lunch och sen en guidning. Vi lärde oss en del om Paraguay och träffade många mysiga vänner. Sen fick vi även träffa samordnaren för tjänstekommittéen som berättade att alla våra papper från Uppsala hade kommit fram, med vanlig post! Helt otroligt, för som han sade så brukar det inte fungera att skicka med vanlig post. Så nu är vi alltså officiellt i Paraguay.

Klockan 22:30 steg vi på bussen som tog oss hit till Katueté. Resan på ca 400 km tog 6,5h. Men va gör väl det när sätena på bussen är så kallade ”semi-cama” (halv-bädd) som går att luta bakåt så att man nästan ligger, vilket gör att det går ganska bra att sova! Jag ställde in larmet på min mobil så att vi vaknade ca 15 minuter innan vi skulle stiga av. Och vad är det första vi ser? Jo, en John Deere återförsäljare, en Agrimarket (typ) som säljer skördetröskor, plogar osv. och 4 stora silos. Välkommen hit – känn dig som hemma! Moisés och Vania väntade med frukost och sen kom en syster som vi får bo hos tills vi hittar något annat och hämtade oss.

Mer om vännerna här och våra första dagar i Nyykaabi, förlåt jag menar förstås Katueté, nästa gång!

Nya äventyr!!

Nu är det äntligen dags igen för nya äventyr! Vi hoppas att vi denhär gången kommer att ha bättre tillgång till internet så att vi kan uppdatera bloggen oftare.
Just nu sitter vi på Guarulhos (sao paulo) airport och väntar på att få boarda planet som tar oss den sista flygsträckan till Asunción. Hittills har vi rest i 28timmar. Sen är det bara ca 10 timmar i buss kvar innan vi e framme i Katueté. Nära å bra...
Närmaste dagarna ska vi spendera i Asunción, så där har ni ett inlägg att se fram emot!

Kramar från oss: Sara, André och Linda

Lakrisrollor piggar upp

Det är ju värre för den som inte äter sånt..

Inget för homofober!

Inget för homofober!