Andra veckan – det blir inte alltid som man har tänkt sig

Torsdag morgon var det tidig väckning som gällde, för vi skulle hälsa på Andrés moster (Priscila) som bor i Salamanca. Bussen gick klockan 7 från stationen nere i centrum och det tar oss minst 20 min att ta oss dit. Snälle Juan skjutsade oss, visst är det underbart med sådana bröder som han?! Resan till Salamanca tog lite över 4 timmar, 2 timmar norrut längs kusten och sen 2 timmar för att ta oss över bergen och ner till dalen som Salamanca ligger i. Och det är inga små backar vi talar om… utan snirkliga vägar med branta kurvor á la Alperna.  Sevärdheter från bussfönstret: flera meter höga kaktusar (säger lite om hur torrt det är här), lamadjur, getter, får, bikupor och vildhästar som sprang ut mitt framför bussen så att chauffören var tvungen att tvärbromsa. Väl framme i Salamanca åkte vi till ”una estancia” – en liten vingård som har små stugor som de hyr ut, en pool att bada i, grillplats och en massa fruktträd. Vi solade, badade och åt frukt. Vattenmelon, fikon, aprikoser, persikor  och plommon. Vindruvorna, granatäpplen och diverse annat är inte mogna ännu. 

På fredag packade vi alla (jag, andré, priscila och hennes 2 barn 6 och 1 år gamla, och 2 kusiner till) in oss i Priscilas bil och började vår weekendtrip norrut. Ja, det var varmt och trångt. Vi åkte till La Serena där en tjej som Priscila känner hade fixat en stuga åt oss. Mysigt! Tänkte vi… Det visade sig att stugan var en sunken radhuslägenhet. Utanför höll myggen på att äta upp oss, och när vi fick komma in för att kolla på ”stugan” så hittade vi (utan att leta) 5 stycken hörnspindlar! Och det är ingen vanlig lite spindel.. utan om den biter dig, så är det sjukhuset nästa som gäller. Vi packade fort in oss i bilen igen och gav oss ut på hotellsökning. Vi hittade ett i grannstaden Coquimbo till ett bra pris. Skönt att få sova även om sängen egentligen var för smal för 2 vuxna personer…

Lördag – kall morgon utan varmt vatten att duscha i på hotellet. Men vi tog oss iväg i alla fall och dagens mål var Valle Del Elqui. Och idag blev det mesta ungefär som vi hade tänkt oss! Vid första stoppet fick vi en fin utsikt över en del av dalen. Allt runtomkring är väldigt torra och höga berg och sen är dalen en ca en kilometer bred och måååånga kilometer lång, grön oas, där mycket av piscon (deras nationalsprit) tillverkas. Jag passade även på att äta en Copao (kaktus) och hemmagjord glass. Nästa stopp var staden Vicuña. Där gick vi runt och tittade på en massa olika hantverk som såldes på torget och åt lunch. Stället som vi åt på var inte det mysigaste men de hade ganska bra priser och vi var hungriga…Jag beställde ugnsstekt lamm, och vilken portion jag fick!!! Tror jag åt halva fåret… men gott var det! Sen åkte vi vidare in genom dalen och stannade till på en pisquera – ”pisco destilleri” där vi fick en guidad tur med flera olika smakprover! Vi hann också med en liten vingård (även där guidad tur med smakprover), dricka juice som görs av färsk frukt i en mixer när du beställer den (inga E-ämnen här inte)och gå i en massa hantverksaffärer. Trötta men glada kom vi tillbaka till hotellet och sov ännu en natt i den smala sängen.

På söndagen skulle vi se delfiner, var det tänkt… Vi hade fått information (av Priscilas kompis) att ca 1 timme norrut från La Serena finns det delfiner. När vi hade kört en timme fanns det sand, berg, små halvtorra buskar, en väg och gassande sol, inga tecken på delfiner direkt. Vi svängde in på den enda vägen vi hittade och började köra upp för ett berg. Ungefär halvvägs hittade vi ett litet hus där en kille satt med sina hundar. Vi stannade och frågade om vi var på rätt väg. Han svarade att vi var på rätt väg och att det var bara att fortsätta över berget. Grusvägen blev smalare och smalare ju högre upp vi kom och vi körde förbi en gammal gruva. Såsmåningom kom vi oss över krönet och började rulla neråt. Nu såg vi ju havet i alla fall! Jag tror att det tog oss nästan en timme att ta oss över berget där p.g.a. den dåliga vägen, och jag var rädd nästan hela tiden. Till sist kom vi fram… men inte till delfinstället utan till en liten fiskeby/samhälle som heter Chongungo! Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi var hungriga så vi började leta efter någonstans att äta, det fanns ett ställe, så vi gick in där. Friterad fisk med sallad – supergott och superbilligt! (ca 30 kr/pers) och sen efter maten så var det ju för sent att börja åka tillbaka över berget för att hitta våra delfiner, så vi tillbringade nån timme nere på stranden där. Vi såg en uppblåsbar delfin som en liten flicka hade på stranden, räknas det? Sen bar det av hemåt och nu fick jag köra!!! Tack och lov så hittade vi en annan väg som gick längs kusten och som var lite bättre i skick så vi slapp åka över berget igen. Hemma i Viña del Mar var vi kl. 23()vi åkte buss de sista timmarna) Trötta men glada över att får sova i en skön, bred säng.

Välkomna till vår blogg!

Så, nu har jag ÄNTLIGEN fått låna ett mobilt bredband så att jag kan ladda upp lite rolig läsning! Tyvärr så är inte hastigheten den bästa, så bilder kommer senare när jag hittat nån bättre lösning.

Så kom vi oss äntligen iväg! Natten innan fick vi sova hos Moka å Johan som sen skjutsade oss till Arlanda. (Stort tack till er också!) Det enda vi var lite oroliga för var vikten på våra resväskor. Men eftersom vi är experter på området så klarade vi oss bra. Vi hade hela 800grams mariginal på Andrés väska! Så då var vi ju tvungna att fylla på våra väskor med tax-free grejer.

Resan gick bra. Vi mellanlandade i Madrid och flög sen därifrån direkt till Santiago – vilket tar lite över 13 timmar. Som tur var kunde vi sova oss genom en stor del av resan. I Santiago kom Andrés moster med sina 2 barn och en kusin och mötte oss. Sen raka spåret till Viña del Mar! Och det är här hos Papi och Mami (Andrés morfar och mormor alltså) som vi har vår bas. De bor i ett fint hus med en trädgård full av fruktträd och vi bor i den extra lägenheten ovanpå ett gammalt kontor/verkstad, med sovrum, allrum och badrum. Köket nere i huset har 24 timmars service… tror jag.. 

Under vår första vecka här har vi hunnit med en hel del.. Vi började direkt med områdessammankomst fredag-lördag. Tyvärr hittade vi ingen som kunde skjutsa oss dit på söndagen så vi tog sovmorgon istället. Inte helt fel det heller.. vi har ju trots allt hört programmet en gång redan i somras. Kul ändå att se att dramat på lördagen framkallade lika många rödgråtna ögon här som det gjorde hemma i Sverige! Sammankomsten hölls på en stadion som ligger i Quillota – ca 45 minuter från Viña. Första dagen så var det ganska mulet och blåste lite kallt.. men trots det så lyckades vi ändå bränna oss… så nu har min rodnad äntligen lagt sig och André har bytt ut sin hy i ansiktet.. OCH framförallt så har vi köpt både solskyddskräm och en after-sun som används flitigt.

Söndag eftermiddag-kväll åkte vi ner till strandpromenaden i Viña. Jag kan lugnt säga att jag aldrig förr har sett en strand så fullpackad med folk! Och med de stora vågorna som hela tiden slår in här från det så kallade ”Stilla” havet (vem kom på det namnet?) måste det vara livsfarligt att bada.. men det verkar ingen bry sig om. Vi passade i alla fall på att äta empanadas (fyllda med ost och räkor) och dricka en underbart god Pisco Sour. 

På måndag var vi först ut i tjänsten här i Reñaca Alto. Tyvärr träffade vi inte så många hemma, men de som var hemma lyssnade och ville gärna ha något att läsa, och vi hann lära känna fler vänner från församlingen här mellan dörrarna! Efter tjänsten åkte vi med Papi, Mami, Juan och Sonia (mysiga vänner från församlingen här) till Con Con, en fin strand här i närheten. Där bjöd de oss på mat i en mysig fiskrestaurant. Det enda problemet jag har hittills med maten är att det alltid är så stora portioner att jag inte orkar äta upp (inga andra magproblem alltså!). Fast tror att Papi här är ganska glad över att han alltid får en halv portion extra… här slängs ingen mat! Efter maten gick vi en sväng på stranden och blötte fötterna i det uppfriskande (läs kalla) vattnet. 

På kvällen fick jag uppleva mitt första skalv. Det var knappt en 4 på Richterskalan och varade inte särskilt länge, men lite rädd hann jag allt bli som ju André förstås retade mig för.

… och det blev kväll och det blev morgon, den 5e dagen i Chile, tisdag alltså! Buss ner från Reñaca till Valparaiso. Där bytte vi buss (eller micro som de kallas här) och åkte upp för en av de branta kullarna som utgör staden för att hälsa på en av Andrés fastrar. Tror att det är en av de smalaste och brantaste gatorna jag någonsin åkt upp för, bara det var ju en upplevelse och utsikten sen från hennes hus var ju helt underbar! (som sagt, bilder kommer sen..!)

Resten av dagen var vi turister på riktigt. Vi strosade runt och kollade på gamla fina hus, åkte 2 av hissarna som Valparaiso är känt för, åt lunch på en mysig restaurant med utsikt över stan, hamnen och havet, tog massor med bilder osv. Hissarna ja, de finns alltså för att underlätta för fotgängare, så brant är det på vissa ställen. Det finns 15 hissar i stan, alla byggda under slutet av 1800 till början av 1900-talet och det kostar 4.50 kr/pers att åka med. Lite skramliga, men underbart skönt att få vila benen en stund. Innan vi åkte hem gick vi in till ett shopping-mall i Viña och jag hittade en fin kjol!

Onsdag: Tjänst igen. Den här gången så högt upp man kan komma på kullarna här, vilket gör att vi hade utsikt över hela Viña del Mar och Valparaiso. Eftersom det är så långt från centrum som  man kan komma utan att lämna Viña så kan ni säkert räkna ut att det är ganska fattigt. De flesta som bor där har fått en liten, liten bit mark av staten för att ha någonstans att bygga sitt hus, och många av gatorna är illegala. Det är ett ställe där man inte vill gå ensam när det blir mörkt. André såg bl.a. en tom patronhylsa… det finns nämligen de som tycker att det är jättekul att skjuta skott rakt upp i luften. Men, vi var där med en massa vänner när det var ljust, så det var lugnt och vi fick flera fina besök. Synd bara att vi är här så kort tid att vi knappast hinner göra något vettigt återbesök.

På kvällen så var det möte, det första här. Rikets salen är nybyggd och ligger ca 100 meter från där vi bor! Och vännerna är så klart jättemysiga. 

Ja.. det var alltså vår första vecka här i Chile. Vi har hunnit med en hel del efter det, vi har ju snart varit här i 2 veckor. Men vi tar en vecka i taget så ni orkar läsa!

// Sara och André