Andra veckan – det blir inte alltid som man har tänkt sig

Torsdag morgon var det tidig väckning som gällde, för vi skulle hälsa på Andrés moster (Priscila) som bor i Salamanca. Bussen gick klockan 7 från stationen nere i centrum och det tar oss minst 20 min att ta oss dit. Snälle Juan skjutsade oss, visst är det underbart med sådana bröder som han?! Resan till Salamanca tog lite över 4 timmar, 2 timmar norrut längs kusten och sen 2 timmar för att ta oss över bergen och ner till dalen som Salamanca ligger i. Och det är inga små backar vi talar om… utan snirkliga vägar med branta kurvor á la Alperna.  Sevärdheter från bussfönstret: flera meter höga kaktusar (säger lite om hur torrt det är här), lamadjur, getter, får, bikupor och vildhästar som sprang ut mitt framför bussen så att chauffören var tvungen att tvärbromsa. Väl framme i Salamanca åkte vi till ”una estancia” – en liten vingård som har små stugor som de hyr ut, en pool att bada i, grillplats och en massa fruktträd. Vi solade, badade och åt frukt. Vattenmelon, fikon, aprikoser, persikor  och plommon. Vindruvorna, granatäpplen och diverse annat är inte mogna ännu. 

På fredag packade vi alla (jag, andré, priscila och hennes 2 barn 6 och 1 år gamla, och 2 kusiner till) in oss i Priscilas bil och började vår weekendtrip norrut. Ja, det var varmt och trångt. Vi åkte till La Serena där en tjej som Priscila känner hade fixat en stuga åt oss. Mysigt! Tänkte vi… Det visade sig att stugan var en sunken radhuslägenhet. Utanför höll myggen på att äta upp oss, och när vi fick komma in för att kolla på ”stugan” så hittade vi (utan att leta) 5 stycken hörnspindlar! Och det är ingen vanlig lite spindel.. utan om den biter dig, så är det sjukhuset nästa som gäller. Vi packade fort in oss i bilen igen och gav oss ut på hotellsökning. Vi hittade ett i grannstaden Coquimbo till ett bra pris. Skönt att få sova även om sängen egentligen var för smal för 2 vuxna personer…

Lördag – kall morgon utan varmt vatten att duscha i på hotellet. Men vi tog oss iväg i alla fall och dagens mål var Valle Del Elqui. Och idag blev det mesta ungefär som vi hade tänkt oss! Vid första stoppet fick vi en fin utsikt över en del av dalen. Allt runtomkring är väldigt torra och höga berg och sen är dalen en ca en kilometer bred och måååånga kilometer lång, grön oas, där mycket av piscon (deras nationalsprit) tillverkas. Jag passade även på att äta en Copao (kaktus) och hemmagjord glass. Nästa stopp var staden Vicuña. Där gick vi runt och tittade på en massa olika hantverk som såldes på torget och åt lunch. Stället som vi åt på var inte det mysigaste men de hade ganska bra priser och vi var hungriga…Jag beställde ugnsstekt lamm, och vilken portion jag fick!!! Tror jag åt halva fåret… men gott var det! Sen åkte vi vidare in genom dalen och stannade till på en pisquera – ”pisco destilleri” där vi fick en guidad tur med flera olika smakprover! Vi hann också med en liten vingård (även där guidad tur med smakprover), dricka juice som görs av färsk frukt i en mixer när du beställer den (inga E-ämnen här inte)och gå i en massa hantverksaffärer. Trötta men glada kom vi tillbaka till hotellet och sov ännu en natt i den smala sängen.

På söndagen skulle vi se delfiner, var det tänkt… Vi hade fått information (av Priscilas kompis) att ca 1 timme norrut från La Serena finns det delfiner. När vi hade kört en timme fanns det sand, berg, små halvtorra buskar, en väg och gassande sol, inga tecken på delfiner direkt. Vi svängde in på den enda vägen vi hittade och började köra upp för ett berg. Ungefär halvvägs hittade vi ett litet hus där en kille satt med sina hundar. Vi stannade och frågade om vi var på rätt väg. Han svarade att vi var på rätt väg och att det var bara att fortsätta över berget. Grusvägen blev smalare och smalare ju högre upp vi kom och vi körde förbi en gammal gruva. Såsmåningom kom vi oss över krönet och började rulla neråt. Nu såg vi ju havet i alla fall! Jag tror att det tog oss nästan en timme att ta oss över berget där p.g.a. den dåliga vägen, och jag var rädd nästan hela tiden. Till sist kom vi fram… men inte till delfinstället utan till en liten fiskeby/samhälle som heter Chongungo! Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi var hungriga så vi började leta efter någonstans att äta, det fanns ett ställe, så vi gick in där. Friterad fisk med sallad – supergott och superbilligt! (ca 30 kr/pers) och sen efter maten så var det ju för sent att börja åka tillbaka över berget för att hitta våra delfiner, så vi tillbringade nån timme nere på stranden där. Vi såg en uppblåsbar delfin som en liten flicka hade på stranden, räknas det? Sen bar det av hemåt och nu fick jag köra!!! Tack och lov så hittade vi en annan väg som gick längs kusten och som var lite bättre i skick så vi slapp åka över berget igen. Hemma i Viña del Mar var vi kl. 23()vi åkte buss de sista timmarna) Trötta men glada över att får sova i en skön, bred säng.