2 veckor senare

Kära läsare, vi har inte glömt er! Vi är bara allmänt dåliga på att dokumentera vad vi håller på med här borta. Det ju så det blir när man kommer in i någon slags vardag. Men det är väl också ett bevis på att allt rullar på bra här! Förra veckan var det verkligen fullt upp.

 Vi började ju på tisdagkväll (ja, vi vet det är 2 veckor sen!) med att ta emot mamma och pappa! Jättekul att ha dem här och tusen tack till er som tänkte på oss skickade finfina presenter! Det är sånt som verkligen lyser upp tillvaron.

 På lördag sen så började ju kampanjen med inbjudningarna till åminnelsen. Kan ju nämna att församlingen vi tillhör består av 55 förkunnare, varav 10 är reguljära pionjärer. Av de 45 förkunnarna som inte är reguljära pionjärer så är då den här månaden 42 stycken hjälppionjärer! Och sen finns det ju förstås en del barn som inte är döpta, men som säkert gör minst 30 timmar i alla fall eftersom de följer med sina föräldrar nästan varje dag i tjänsten. Så vi kan väl säga att det är full fart i tjänsten här. Så vårt distrikt kommer inte räcka särskilt länge… vi får väl antagligen gå igenom allt en gång till och påminna om åminnelsen för att ha något att göra sista veckan av kampanjen! Inför åminnelsen så har bröderna hyrt en lokal där vi ska vara, för vår rikets sal är ju redan för liten. Blir kul att se hur många vi blir! Hur går kampanjen för er där hemma då? Skriv gärna en kommentar och berätta, och om ni vill vara med i vår lilla gissningstävling om hur många vi kommer att bli så kan ni ju skriva ner det också. Fina priser utlovas… :P

 Sen så lyckades ju mamma hamna in på sjukhus, eller ja det var ju inte hennes eget fel, utan en myggas. Hur som helst så svällde hennes ben upp och blev rött på lördag kväll efter mötet, så det var kliniken direkt som gällde (allmänna sjukhuset går INTE att åka till). Det är därför man har reseförsäkring! Mig och mamma tjänar inte försäkringsbolagen mycket på… Det blev antibiotikakur på direkten och ett och ett halvt dygn på sjukhus för mamma. Nu mår hon bra i alla fall, så ni behöver inte vara oroliga. Hela söndagen spenderade jag där med henne så länge pappa och André var ute i tjänsten på ”campo”dag. Mamma var lite besviken på att inte hon kunde följa med ut på landet/upp för berget, medan jag tyckte att det var ganska skönt att sitta i ett svalt rum, få mat serverad, prata och spela på ipaden istället för att behöva traska upp för branta backar i flera kilometer i gassande sol. Kan ju också nämna de underbara vännerna i det här fallet. För på det dygnet som mamma var intagen och vännerna här visste om det så hann 5 stycken komma och hälsa på!

Söndagkväll så var jag på en överraskningsfest för en syster här som skall gifta sig om några veckor. Och André passade på att bjuda in några av männen till de som var på festen. Bl.a. sin mexikanska kompis som heter Jesus. Ja, du läste rätt. Låter ju aningen konstigt i våra öron, men här funkar det hur bra som helst.

Annars så är det ju tjänst, tjänst, tjänst som gäller. Det ju det vi är här för så… Och bra går det ju som vanligt i det här landet! Vi har båda två träffat många intresserade personer som vi nu försöker gå tillbaka till och få igång bibelstudier med. Vissa är ju lättare att hitta hemma än andra. Och vissa bor ju mer lättillgängligt än andra… Bra konditions- och vadträning!

Nu i helgen så var det engelsk kretssammankomst. Vi var lite lata och gick bara på lördag. Men oooooh, vilket underbart program! Eftersom nästan alla som har tal är pionjärer från andra länder som är här för att hjälpa till så blir det ju ganska så hög klass på talen. Och eftersom det inte fanns några som skulle bli döpta så var det inget doptal utan ett special-tal till alla oss ”need-greaters”, hur uppmuntrande som helst! Och sen så pratade han ju också om var det finns mer behov i landet. Den här gången tryckte de mycket på sydvästra delarna. Bl.a. nämnde han namnen på några församlingar där, hur många förkunnare de är och sen hur många som var med på åminnelsen förra året, och alla de han nämnde var 50 – 110 förkunnare och 650 – 800 närvarande på åminnelsen förra året. Så, tji fick alla ni som tror att det inte finns så mycket behov här på dominikanska! Kanske blir södra delen av ön för oss nästa gång.. får se får se…!

Söndag var vi först i tjänsten (blev nästan klar med vårt distrikt vad gäller kampanjen!) och sen på eftermiddagen så åkte vi till Cabarete. Och i skrivande stund är vi ju fortfarande här. Elizabeth visste om ett ganska billigt all-inclusive hotell som vi tog in på ett dygn. Inte det lyxigaste men helt okej. Och mat och dryck så mycket man vill är ju alltid helt rätt! Vädret har äntligen också varit på vår sida, så vi njuter i fulla drag och känner oss som riktiga turister. :P

En liten rolig grej vad gäller kampanjen med inbjudningarna: En av bröderna som hade möte för tjänst sa att ibland så träffar vi ju folk som säger att det är för långt att ta sig till Muñoz där vi ska ha åminnelsen. Vad skall vi svara då? Jo, vi kan ju säga att avståndet inte spelar någon roll eftersom det har med vårt liv att göra. Och sen så kan vi ju fortsätta med att säga att ifall nån av deras släktingar dör så visst för de dem till begravningsplatsen. Ja, det klart, och begravningsplatsen ligger mycket längre bort än vad rikets sal gör. 

ja... det väl inte riktigt så vi gör hemma.. kanske skulle prova det för att se hur folk reagerar??!! :P Här funkar det tydligen bra...

Nu ska jag ta en drink till och njuta av solen lite till innan den går ner! Ha det så bra!