Fullt upp

Tiden går fort när man har roligt! Och när vi  nu dessutom börjar komma in i lite rutiner så känns det som att vi inte har så mycket att skriva om. Vilket ju säkert inte är sant, vi borde ju ha hur mycket som helst att berätta. Så nu ska jag försöka minnas vad som hänt och skriva ner det!

 Lycka till Sara – det är inte min starka sida... J

Förra året kanske ni lade märke till eller hörde via andra att jag tyckte att Katueté var ett lite tråkigt ställe. Det hände inget. Det tycker jag inte längre. Things are getting better! I söndags t.ex var vi 6 unga par som samlades hemma hos ett av paren för att grilla, dricka tereré, spela pingis och umgås. Att vi var nästäldsta paret försöker vi att inte tänka så mycket på. Man är ju bara så gammal som man känner sig, eller hur? Av oss 12 som var där så är 7 st döpta, 1 odöpt förkunnare och resten studerar och går på alla möten. Känslan man får av att umgås med de nya, lära känna dem bättre och se vilka otroliga framsteg de gör går inte att beskriva. Helt, helt underbart. Och visst, det går inte framåt jättefort, men för ett år sen gick de inte regelbundet på mötena, en av dem studerade inte ens och vi gjorde typ aldrig nåt tillsammans. Så skillnaden, ja den är stor! För oss är det bara att försöka göra vårt bästa för att vara ett bra exempel och uppmuntra dem att fortsätta framåt.

gott gott

okej då, barnen fick spela tv-spel också!

pingis på marmorbord? ja, det funkar..

Och igår kväll efter tjänsten var det dags igen! Ett av studierna har fixat ett mini-pingisbord, så att vi har nåt vettigt att spela på. Och sen mat förstås.

Tjänsten då. Vi jobbar ju med personliga distrikt nu och det fungerar riktigt bra. De andra åren har det tagit ett par månader innan man hittat bra, regelbundna studier. I år har det jobbet gått på 2 veckor! Och många av de jag studerar med vill gärna studera 2-3 gånger i veckan! Inte mig emot!

Vi försöker också att använda våra videor i tjänsten. Speciellt med barnen till studierna. Det kan vi varmt rekommendera! En Kevin-video per studium. Senast idag hände detta:

Vi kom till Sulma, ett av mina nya studier, satte oss ner och pratade om att imorgon så har vi möte på Guaraní och att de är välkomna hela familjen. För att underlätta för oss själva sade jag att vi ska titta på en video som förklarar hur mötena går till. Hennes dotter, 3-åriga Luria, satt med oss men när vi började titta på filmklippet gick hon in och började gråta. Sulma tittade klart videon, gick in och hämta Luria och frågade varför hon grät. Felet? Att mamma fick se en video och inte hon! Det var ju inte så svårt att få henne glad igen... Hon fick sätta sig i min famn och så tittade vi på Kevin. Sulma berättade också åt mig att när Lurias pappa kommer hem från jobbet så berättar hon hela videon åt honom. Vittnar redan alltså!

jepp, Bruno växer snart om mig... om han
inte redan gjort det.

Förutom tjänst och vänner så ska vi nu äntligen börja lära oss Guaraní. Behovet blir större och större. Av de 6 kvinnor som jag studerar med/nyss har börjat studera med så har 5st Guaraní som modersmål. Visst, de pratar spanska också så jag har ju inga problem att kommunicera med dem. Och de själva påstår att de pratar spanska lika bra. Men när de får se ett filmklipp på Guaraní eller för första gången läser vår litteratur eller Bibeln på Guaraní, ser man vilket intryck det gör på dem. Koncentrationen och förståelsen är mycket bättre än den är på spanska. Så – no excuses, bara att börja på med ännu ett nytt språk. Och för att hjälpa oss så har äldstebröderna ordnat med att vi ska ha en kurs! Kursen kommer mest att gå ut på att lära oss läsa Guaraní, men förhoppningsvis kommer vi få lära oss lite grammatik och ord också. Läsningen är med det viktigaste att lära sig, för många som har Guaraní som modersmål kan inte läsa det.

Dricka paus. Läsk är inte bra.. men ibland
gör vi ett undantag! Snygg flaska va?

Lite måste jag ändå få klaga, på vädret. Det är FRUKTANSVÄRT varmt här!!! 40 grader i skuggan (ingen aning om hur varmt det är i solen) och vindstilla är inte direkt det ultimata tjänstevädret. På nätterna sjunker temperaturen till ca 29-30. Så att vara ute mellan 11 och 5 är nästan omöjligt. Och det känns som att man är konstant svettig. Mysigt. Och då är det bara oktober än! Hur blir det i december-januari??? Tur är ju iallafall att vi inte bor i Asunción. Enligt nyheterna i förrgår så var det 46 grader i skuggan men det kändes som 55! Och på natten sjönk temperaturen till 38 grader. Ta på er tjänstekläder och försök gå runt i en varm bastu en stund... så får ni en lite aning om hur de stackars vännerna där har det!

Härmed lovar vi att aldrig mer klaga på att det kan kännas kallt här i Paraguay när tempen sjunker till 15 grader. Vi ska bara njuta!

Vi äter upp en sånhär vattenmelon på 2 dagar...!

Termometern är i skuggan hela dagen...

 Och vi har på vår air-condition (inställd på 17 grader)inne i rummet.