småkryp m.m

Sakta men säkert börjar samhället återhämta sig efter ledigheten. Många har varit bortresta i flera veckor, så det har varit lite "spökstad" här. Speciellt i tjänsten har det märkts. Oftast träffar vi någon i varje hus, men nu har vi träffat människor hemma i ca vart tredje hus. Och lite "finlands-tjänst-feeling" fick S och L i onsdags när vi var ute på eftermiddagen på en studie- och återbesöksrunda. 3 av 8 var hemma... och ingen av de 3 hade tid.. Så det som var planerat att ta hela kvällen tog en timme! men, sånt gör ju att vi inte blir så bortskämmda och kommer uppskatta det ännu mer när dom väl är hemma och har tid.

Det här med att träffa släkt ger ju också våra studier möjlighet att för första gången berätta att de studerar, och det är ju alltid lite spännande att se OM de skall våga säga något och HUR släkten kommer reagera. En positiv erfarenhet fick jag (S) med ett av mina studier. Hon hade en stor del av släkten från Brasilien här på besök över jul. Studiet veckan efter så frågade jag hur det hade gått. Jättebra, visade det sig. Hennes svägerska från Brasilien studerar också, så de hade pratat en del om det. Detta gjorde att deras svåger blev nyfiken och ställde flera frågor. "Så, kan du hjälpa mig att svara på de frågorna?" frågade hon mig. Ja, va säger man, det är ju klart att jag kan!

Annars har det inte hänt så mycket speciellt här. S och A åkte med Jair (en av våra 2 äldsten) till Salto del Guairá i söndags när han hade föredrag där. Kul att få se något annat en liten stund, och som alltid, underbart att få träffa nya vänner! Och i måndags gjorde André och Moisés Chilenska piroger! godis godis...

Nu när vi inte träffat så många människor på distrikten så har vi haft mer tid att titta på allt som finns runtomkring oss...

                                     en s.k cigarra                                 inge vidare o va vit i dethär landet    

eldfluga? eller alien...? 

 Denna bild tillägnas mamma! Välkommen att hälsa

på oss! :)

 en nattfjäril som är lika stor som en hand

Till våra spindel-älskande kusiner....

 liten o ofarlig...tackolov!

trots att vi vid det här laget har ätit mango så det står ut genom öronen så gör det ändå lite ont att se det här..