kretsmöte och annat trevligt

Efter flera veckor av endast tjänst här i Katueté så har vi nu (äntligen) varit ut på lite äventyr. I fredags steg vi upp lite efter kl. 5 på morgonen för att ta bussen till Ciudad del Este. Bara för att stå vid vägen och vänta och vänta och vänta på en buss som aldrig kom. Tidtabellen har ändrats och det visste ju förstås inte vi om. Så vi fick snällt vänta på nästa buss, 2 timmar senare. Men den kom i tid! Och så bar det av i full fart. André och Moisés ”njöt” av resan (till skillnad från mej) för de visade en Arnold-film dubbad till portugisiska. Underbart.

Väl framme var det shopping som gällde. Manlig shopping. Teknikaffär efter teknikaffär. Pojkarna var glada och nöjda i alla fall. En väskbutik och en snabbsväng in i 2 klädaffärer hann vi också med. Sen stängde butikerna och vi hämtades upp av brodern vi skulle bo hos. Han och hans familj är chilenare men har bott här i Paraguay i 13 år. Inte för att det märks, de är fortfarande väldigt chilenos. Vi hade det jättetrevligt hos dem. Mycket mat och musik, sånt uppskattar vi!

På lördag åkte André och Moisés till sammankomstplatsen för att vara med på förberedelserna. Jag tänkte att det brukar ändå inte finnas något för systrarna att göra, förutom städningen som görs på en timme, så jag tog sovmorgon. Och sen hade Miguels fru lovat ta mig till en av Ciudad del Estes bästa skobutiker... Jag blev inte besviken!

Söndag var det kretsmöte! Vad mer behöver jag säga? Träffa vänner, lyssna till ett uppmuntrande program, sitta i första hjälpen där man knappt hör vad de säger från podiet (privilegier man får när man är gift med en sjuksköterska), svettas så att man inte vet vart man ska ta vägen... Det var verkligen fruktansvärt varmt den dagen. Men det vi hörde av progammet var grymt bra! En detalj i sista talet som både jag och André fastnade för handlade om att göra förändringar. Brodern sade : även SMÅ ändringar är viktiga. Om det finns något i vår personlighet som vi behöver jobba på/förändra (vilket vi ju alltid har) och vi inte gör det – så hindrar vi vår andliga utveckling. När det gäller förändringar som vi behöver göra i vår personlighet så kan vi inte vara en larv som låtsas vara en fjäril, utan vi måste bli en fjäril!

Natten till måndag spenderade vi på bussen till Asunción. Mer om den resan i nåt annat inlägg. Men nu har vi i alla fall första delen av vårt uppehållstillstånd avklarad!!!!!