tiden går fort när man har roligt

Förra veckan hade vi "utlännings-vecka" här... Vi hade besök av två systrar som funderar på att flytta hit, den ena från Finland och den andra från Florida. Och våra grannar hade besök av ett par från Italien som tjänar som pionjärer i södra Paraguay. Kul! Men det betyder ju inte att det var fest hela veckan... vi går ju i tjänsten också!

Paus i skuggan!

Vem sa att gungor är bara för barn? 

Fin blomma, igen. Det finns många såna här...

Sen har vi ju fyllt 4 år. Som gifta alltså. Vår bröllopsdag firade vi med att gå på möte och hålla tal. Romatiskt... :P  Men vi hade fest hela veckan sen istället! 

Middag med gott vin!

Presenter från vännerna.

Moln och sol - ska vi föreställa, enligt Geovana som gjorde målningarna.

Vännerna här i församlingen fixade alltså en fest för oss! Med plockmat och charader.

På onsdag var vi till Salto! Dags igen att bunkra upp med godsaker som ni ser på bilden. 

På vägen hem stod en "cowboy" mitt på vägen och viftade med sin hatt. Han stoppade trafiken så att de skulle kunna flytta över sina kor till hagen på andra sidan vägen utan olyckor. Inte varje dag man ser sånt...

Tjänsten här fortsätter. Vi har börjat bearbeta vår distrikt mera på djupet nu. Använder andra metoder för att nå så många som möjligt. Detta gör att nya återbesök haglar in. Måste köpa ett nytt anteckningsblock nu.. men det är ingen utgift vi gråter över. Det känns verkligen att vi behövs här! Vilket ju är en underbar känsla. Folk som vill lära sig mer finns det gott om. Så det är egentligen bara upp till oss hur sent vi vill vara ute på kvällarna. Vissa dagar kommer vi hem först efter klockan 9 på kvällen, trötta, svettiga - men glada! Och varför blir det så sent? Jo, här kan du inte bara komma, dra fram boken, läsa lite och sen gå därifrån. Här är den sociala delen superviktig. Du måste ta dig tid att prata ditt och datt, fråga om familjen, jobbet, hunden osv så att de känner att du vill vara deras vän och dricka tereré förstås! Ibland blir vi även bjudna på mat! Och det är då, när de lär känna dig och börjar lita på dig, som frågorna börja komma på allvar. 

Jag har även lagt in de 2 första "Kevin-filmerna" (eller Caleb på spanska, Pedro på portugisiska) i mobilen och passar på att visa dom för min studiers barn när jag är där. I tisdags visade jag film nummer 2 för barnen till en kvinna jag studerar med. Den är ju inte lika lång som den första, så när filmen var slut säger 3-åringe (som annars är jättetyst och blyg) "jag vill se mer". "Okej, men då blir det samma video som förra veckan " sa jag. Inga problem, tror att jag skulle kunna ha den på repeat under hela studiet...! Och va de lär sig! Underbart att se hur organisationen ger oss hjälpmedel som fungerar så bra, det är bara vi som är lite sega på att använda dom... försöker nu förbättra oss på den delen! 

“Koʼã marandu porã oñeʼẽva Ñandejára Rréinore oñemombeʼúta oparupiete ko yvy ape ári.”

 (Mateo 24:14)